Isabella kollar in Höga kusten
Isabella Grybe ger sig iväg på båtluff i Höga kustens skärgård för att upptäcka världsarvet där och som väcker geologers intresse världen över. Men också för att prova fisken som fick soldaterna i Gustav Vasas armé att matstrejka!
Höga kusten finns sedan år 2000 med på UNESCOs världsarvslista, för här finns nämligen världens största landhöjning! Inte på någon annan plats i världen har jordskorpan efter den senaste inlandsisen höjts så mycket som just precis här. Landhöjningen kan man se från Skuleberget som ligger i mitten av Höga kusten mellan Kramfors och Örnsköldsvik. Uppe på berget kan man tydligt se var kustlinjen gick för 9600 år sedan när isen försvann. Fortfarande pågår landhöjningen och är bland de snabbaste i världen, nästan 1 meter per 100 år.
Doften räcker
Typiskt för Höga kusten är också
surströmming! Ute i skärgården ligger Ulvön som också kallas för
surströmmingens Mecka. Här har man tillverkat surströmming i flera
hundra år. Så höga kustens skärgård lockar därmed inte bara geologer och
turister utan även surströmmingsfantaster! Isabella själv tillhör inte
de sistnämnda. Hon har aldrig smakat. Doften räcker så bra, tycker hon.
Skärgårdsbåtar avgår från Docksta och Köpmanholmen varje dag. Ett
båtluffarkort kostar 250 kr för vuxna och 125 kr för barn 6-12år.
Idag
tillverkas inte alls så mycket surströmming som förr på Ulvön. Det
finns bara två små salterier kvar. Men surströmmingstraditionen lever
vidare. Alla restauranger serverar den. När Isabella vandrar längs
Hamngatan på ön, känner hon hur det kommer puffar av surströmming
blandat med lunchkorv eller annan husmanskost.
Kulturell analfabetism
På
1950-talet var Ulvön Norrlandskustens största fiskeläge. Idag finns det
bara två yrkesfiskare kvar, Julle, 84 år, och hans son Hans. De gör
egen surströmming och levererar strömming till öns restauranger. När
Isabella följer med Julle ut och fiskar får hon veta att sill o
strömming är samma fiskart trots att de smakar olika. De skiljer sig i
både fetthalt och storlek och det påverkar smaken. Ruben Madsen är
ambassadör för Ulvön samt ordförande i Surströmmingsakademin. Han driver
ett litet café på ön där han säljer sin egen inlagda surströmming. Han
blir bestört när han får höra att Isabella aldrig smakat surströmming
och bjuder henne direkt på "Surströmmingsfatabur" som han så vackert
kallar det. Ruben menar att det är kulturell analfabetism om man inte
smakar! Isabella känner pressen och tar plats vid hans uppdukade
surströmmingsbord nere på bryggan. Hon är glad över att få vara
utomhus... då blir inte lukten lika påtaglig.
Trendkänslig fisk
Det
är bara strömmingen som fiskas på våren, med rom och mjölke i sig, som
man gör surströmming av. Isabella får smaka fjolårets surströmming, för
den är enligt Ruben lite mildare och mer sublim i smaken. Hon blir
förvånad över sin reaktion - det var verkligen gott! Ren surströmming,
tycker Isabella, är bara en explosion av starkt och syrligt salt med
lite rutten eftersmak. Men ihop med annat blir smaken mer till en fin
krydda. Det gäller att få rätt balans. Det går även trender i
surströmming. Öl eller mjölk är förlegat, så Ruben häller upp rött vin
till fisken. Istället för snaps serveras Rom.
Maria Nohrén